Carlsson bokförlag

Red. Ann-Marie Hansson
        Uaininn O´Meadhra

Det här är en bok för alla som vill lära sig mer om Stockholm ur ett jordnära perspektiv.

Den har så mycket gedigen fakta och det är så roligt, för mycket av det som boken tar upp, har man aldrig hört talas om tidigare.
Men, för min del började det med att jag bläddrade i boken på måfå och hittade två platser som jag däremot hade anknytning till i kapitlet om Gamla och glömda trädgårdar.

Det ena var det blommande vildpäronträdet som växer i närheten av Mårten Triewalds Marieberg på Kungsholmen. Mårten Triewald var god vän med Linné. Idag växer fortfarande rotskott av det vildpåronträd som Linné beskriver i sin Flora Svecica så här: ”Växer nära Stockholm på den berömda fysikern och mekanikern Mårten Triewalds egendom Marieberg; här och där på Gotland; ännu allmännare i Skåne.” Det påronträdet har vi verkligen letat efter!

Det andra handlar om en växtinventering vid Kanaan i Grimsta i Västerort. I resterna av en trädgård från början av 1800-talet fanns rester av orangeri, kanaler och bevattningsdammar och flera av grunderna finns kvar idag.

 Men på 1700-talet låg här ursprungligen torpet Kanaan och där i den forna trädgården, kunde jag läsa i boken, att det fanns ett stort bestånd av pimpinellrosor, eller som de också kallas torparrosor.
Särskilt roligt för mig, eftersom jag vuxit upp i just de här trakterna.

Om du vill titta på pimpinellrosor kan du även bege dig till Skansen. Där i rosenträdgården växer den, upplyser boken oss om.

Bokens kapitel är uppdelade i Växter vid kloster, Växter i gravar, Växter i trädgårdar, Växter i stadskvarter, Växter i fartygsvrak, Växter vid våtmark och Medicinalväxter.

Det är olika författare till de olika kapitlen.

En fördel med boken om Växternas Stockholm är att det finns rutor med fördjupningstexter. Det finns också växtlistor och bilagor. Det är mycket pedagogiskt. Växtlistorna i boken har naturligtvis en stor betydelse.

Det som jag tycker är särskilt intressant är alla kartorna. Att få se hur staden har vuxit fram och vattnet och växtligheten har förändrats.

Hela boken är ett tvärvetenskapligt samarbete mellan arkeobotaniker, kvartärgeologer, arkeologer, stockholmsforskare och farmacihistoriker. De metoder som beskrivs är växtmakrofossilanalys och mikrofossilanalys på pollen.
Jordprover tas ofta tillsammans med arkeologer när det görs en arkeologisk undersökning. Och sådana finns det många av i boken!

En av de arkeologiska undersökningarna som gjorts var bland annat vid Dominikanerklostret, Svartbrödraklostret i Gamla stan som Stockholms stadsmuseum gjorde och då tog man just jordprover för växtmakrofossilanalys.
Både fynd av odlade växter och vilda ätbara växter påträffades och mycket av klostrets historia kom i dagen.

Vidare har Franciskanerklostret, Gråbrödraklostret på Riddarholmen undersökts. I boken finns listor på identifierade växter vid klostret där siffrorna visar antal frön/frukter och barr, totalt 293. Det är så det redovisas i detalj.

Klara kloster låg under medeltiden där Klara kyrka står idag. Klara kloster hade också mycket jord i omgivningarna runt Stockholm. I boken finns en intressant karta om detta.
Vid Klara lillkyrka finns gravkammare för 50 vuxna och 11 barn och gravarna dateras från slutet av 1700-talet till mitten av 1800-talet. Här påträffas i flera av de undersökta kistorna granbarr och grankvistar. Man kan läsa om granens betydelse i samband med död och begravning.

Jag tycker själv att det är särskilt intressant att läsa om greve Pipers köksträdgård på Kungsholmen. Identifierade växter: antal frön/frukter och barr uppgår här till totalt 1314. Med en växtmakrofossilanalys kan man således få en inblick i äldre odlingar. Även här finns växtlistan med som bilaga.

I kapitlet om Gamla och glömda trädgårdar berättas om kålgårdar, kryddgårdar, örtagårdar, fruktträdgårdar/Appelegardar och Slottsträdgården.

Vid Fleminggatan och Kungsholmsgatan låg i mitten av 1600-talet, Schering Rosenhanes trädgård. Rosenhanes palats låg på Riddarholmen. Den franske trädgårdsmästaren André Mollet fick bygga upp trädgården med såväl vinrankor som anemoner.

Och intill Kungsholmstorg fanns den mindre av Mårten Triewalds två trädgårdar. Där odlades både ananas och mullbärsträd.

När man läser om Humlegården på Östermalm slås man av var vattnet fanns på äldre tider. Även här är kartorna till stor hjälp.
Den lilla ån Rännilen, flöt på 1700-talet längs en utvidgning av den moderna Birger jarlsgatan och hade sitt utlopp i Packaretorgsviken, som också kallades Katthavet, den nuvarande Nybroviken.
Rännilen rann alltså nära det sydvästra hörnet av Humlegården, inte så långt från den provtagningsplats som var intill det Kungliga biblioteket.

Vill man veta mer om Stockholms historia, både i makro- och mikroperspektiv, får man sannerligen utlopp för det i den här boken.

Metoden att söka efter spår, identifiera gamla växtdelar och att arbeta som detektiv är jag intresserad av som historiker och särskilt i kapitlet om gamla vrak är det mycket som kommer upp till ytan.