Vasadöttrarna

  • Bokrecension

Författare: 

Karin Tegenborg Falkdalen

Jag tycker om att läsa historia som börjar i "det lilla" och som sedan sätts in i ett större sammanhang. Karin Tegenborg Falkdalens historia om Vasadöttrarna gör precis detta. Det börjar med en röd, dyrbar klänning på en kvinna vars midja var hårt snörd. Kan det ha varit ett porträtt av en av Gustav Vasas döttrar? Sofia? Många av oss kan räkna upp namnen på Gustav Vasas söner (och då menar jag bara de "äkta")? Men hur många kan räkna upp namnen på hans döttrar? Och vad vet vi om dem? Vad stod det om dem i våra skolböcker?

I boken om Vasadöttrarna får vi följa dessa flickors livsöde, ödet att vara född prinsessa, att stå över alla andra, att tillhöra en furstesläkt. Men vackra klänningar och pärlor kan knappast ha kompenserat det egentligen så ofria liv som de levde. När inte pappa Gustav var deras överhuvud och målsman så var en av deras bröder det. Hela deras liv gick mest ut på att vara en bricka i det politiska spelet. Herraväldet över Östersjön, krig med Danmark, krig med Ryssland - vilka fördelar fanns det med att ha många döttrar att gifta bort till något fördelaktigt (För Sverige!) parti på kontinenten?

Ja, inte bara döttrarna skulle giftas bort fördelaktigt. Erik gjorde ju själv många försök att få Elisabet av England att bli intresserad av ett giftermål med honom. Ett särskilt intressant kapitel i boken är det om prinsessan Cecilias resa till England för att träffa Elisabet I. London hade vid den här tiden 120 000 invånare, Stockholm 7 000. Det är svårt i dag att förstå vad en prinsessa hade för uppgifter på den här tiden. Cecilia skulle förutom att förhandla om ett giftermål mellan Erik och Elisabet t ex leja engelska kapare för att borda fiendeskepp i Östersjön.

Att Gustav Vasa förstod att ge var och en av döttrarna en generös hemgift var nog för att väcka friarnas förhoppningar att deras tillvara skulle motsvara deras furstliga börd och finansiella ställning. Var och en skulle få en hemgift på 100 000 daler. Det kan jämföras med att en dansk prinsessa brukade få 20 000 daler i brudskatt. I Brandenburg gav man döttrarna omkring 30 000 till 45 000 daler. Pfalzgrevarna i södra Tyskland gav sina döttrar som mest omkring 10 000 daler, men oftast fick friarna mindre. Men det var inte lätt att leva upp till bestämmelserna om att prinsessorna vid stora giftermål skulle få 100 000 daler i brudskatt ens i fredstid. Och därför i stort sett omöjligt i krigstid. Hela livet verkar ha varit en enda stor skuldhärva. Äktenskapsförmedling var ingen lätt sak. Ingen ville köpa grisen i säcken. Men vad flickorna själva tyckte spelade inte så stor roll.

I boken skildras sedan de olika döttrarnas bröllop, men även Eriks och Johans. Men Karin Tegenborg Falkdalen berättar inte bara om bröllop. Händelserna sätts in i sina historiska sammanhang, som nordiska sjuårskriget, hugenotterna i Frankrike osv. För mig är upplysningen om vad man åt och drack och hur man klädde sig viktiga. Därför ger mig beskrivningen av Annas bröllop mer kött på benen.

Inför bröllopet kunde hon beställa gyllenduk, damast, gyllenatlas, sammet och band i silver och guld för drygt 10 000 daler samt kryddor och vin för nära 1 000 daler. Man köpte bland annat in saffran, kanel, nejlikor, muskot, muskotblommor, ingefära, socker, russin, mandel, korinter, kapris, oliver, plommon, citroner, fikon, ris, rosenvatten och rosenkonfekt till köket. Kryddorna till den så kallade clareten tillkom. Clareten kan närmast jämföras med vår tids glögg och bestod av rhenskt vin smaksatt med bland annat honung, socker, kanel, ingefära, kardemumma och nejlikor. 46 åm och 46 ½ kannor vin gick åt under firandet, vilket motsvarar omkring 6 700 liter. Anna fick också en pärlkrona, tillverkad av guldsmeden i Stockholm. Dagen före sitt bröllop överlämnade hon en gåva till stadens fattiga på 160 mark, vilket var vad som förväntades av en kvinna i hennes ställning, och på bröllopsdagen bjöds invånarna i Stockholm på en helstekt oxe fylld med får, grisar och höns.

Jag läser boken med behållning av att få ta del av stort som smått i Vasaprinsessornas liv. Återigen behöver vi se om våra historieböcker och vad som lärs ut i skolan. Bror eller syster - olika livsuppgifter, olika livsvillkor. Jag konstaterar bara att jag är glad att jag lever idag, hur bra jag har det och att jag har så mycket fri vilja.

Historiska Media

Taggar: