Rum med utsikt

  • Allmänt

Hôtel Carnavalet och Madame de Sévigné

I dag kommer jag att berätta om huset som vi ser från vårt fönster på Svenska institutet, huset som ligger mitt emot vårt hus, Hôtel Carnavalet.

  

Madame de Sévigné bodde här och det ligger i hörnet av Rue des Francs Bourgeois och Rue de Sévigné.
I dag är det ett museum över staden Paris historia, Musée Carnavalet.

    

  

Att hålla salong

Enligt författaren Stig Strömholm (se min blogg ”Inte bara Versailles”) kommer att ”hålla salong” av de rum som kallades ”salonger” i den franska aristokratins praktfullt, men stelt möblerade representationsrum. De lämpade sig inte alls för lågmälda samtal, som man kanske kan tro. Många gånger tog värdinnan emot i sina sovrum!

Att hålla kabinett

I den mindre glansfulla lärda världen motsvarades begreppet ”hålla salong” av ”hålla kabinett”. Det betyder att man hemma hos sig tar emot bildade människor som vill samlas där för att föra ett lärt och angenämt samtal.
Jag tycker att det skulle vara rolig att hålla salong eller kabinett hemma hos mig i Järfälla. Jag tycker också att det Bodil Jönsson berättade i TV – att hon bjöd hem vissa personer till sig på middag, runt ett ämne som hon särskilt ville diskutera, påminner om att hålla kabinett.

Parissalongen var 1600-talets Facebook

Madame de Sévigné kan med sitt enorma brevskrivande jämföras med modernt bloggande. Om detta skriver Arne Melberg, som är professor i litteraturvetenskap vid Oslo universitet, i artikeln i SvD, 13 augusti 2010, Parissalongen var 1600-talets Facebook: ”Liksom dagens internetbaserade - kompisrum Facebook var den parisiska salongen en alternativ offentlighet. I hundratals brev skildrade madame de Sévigné stort och smått samt gav ”ansikte” åt vänkretsen.”
Marie de Rabutin-Chantal Madame de Sévigné, (1626-1696), var gift med markis Henri de Sévigné från Bretagne, men blev änka. Hon gifte aldrig om sig och delade sedan sin tid mellan Bretagne och Paris. Hon besökte ofta Nicolas Fouqets salong. Fouqet var finansminister under Ludvig XIV.
Madame de Sévigné blev berömd för sina brev. Det finns uppåt 1500 brev bevarade, men hon skrev säkert ännu fler. Mest kända är de många brev hon skrev till sin dotter efter att dottern 1671 lämnat Paris. Dessa innehåller ”allt” och ”vad som helst”: skvaller från hov- och societetslivet i Paris, vardagliga upplevelser, anekdoter, livsfilosofiska reflexioner, personliga omdömen – samtidigt som madame oroar sig för dotterns liv och hälsa, betygar henne sin kärlek. Breven från dottern till mamman finns inte bevarade.
De tidigast bevarade breven är skrivna runt 1650 och hon skrev ofta till manliga vänner och släktingar när hon inte skrev till dottern.

Salongkulturen utvecklades då Ludvig XIV började bygga upp sitt Versailles, på 1670-talet. I salongen ägnade man sig åt konversation om liv och litteratur och madame de Sévigné rörde sig bland tidens ledande författare: La Rochefoucauld, Racine, Boileau, madame de Scudéry, madame de Lafayett.
Liksom Facebook var salongen ett slags alternativ offentlighet. I salongen kunde kvinnor glänsa, några var stjärnor och alla var ”vänner”, som Mellberg skriver i sin artikel.

Friedrich Melchior Grimm

Ytterligare en historisk person som fångat mitt intresse är Friedrich Melchior Grimm, som verkade i Paris från mitten av 1750-talet till franska revolutionen.
Hans handskrivna ”Correspondance littéraire, philosophique et critique” sändes ut till abonnenter (15 till antalet) – den första och den femtonde i varje månad (från och med 1773 en gång i månaden). Katarina II av Ryssland var en av abonnenterna, Gustav III och hans mor Lovisa Ulrika, två andra. Grimm berättade i sin korrespondens om vad som rörde sig på Paris teatrar, i stadens salonger osv.
Madame Sévignés rapporter till många – ”tout le monde” – Grimm till ett fåtal. Intressant att göra en jämförelse här, tycker jag!

Taggar: