Marais är känt för sina många stora och gamla palats som byggdes på 1500- och 1600-talet.
Det är också en av de områden i världen som har den största koncentration av hus från den tiden. Smala gator och
historiska muséer är också kännetecknande för kvarteret.
Av alla dessa adelspalats är det bara två som inte inrymmer någon form av statlig institution, museum eller liknande.

Då

Under medeltiden var Marais ett stort träsk på grund av Seines ständiga översvämningar. Marais betyder just "träsk".
Trots att området var vattensjukt anlade kyrkans män klosterträdgårdar här och palats för ärkebiskopar byggdes.
Aristokratin lät uppföra sina privatpalats, hôtels particuliers.
Sedan följde hovets ministrar, som uppförde än praktfullare palats. Det var bara de främsta arkitekterna som tillkallades.
Salonger öppnades och konst och konsthantverk blomstrade i kvarteret.

Men allt har sin tid.

När det exklusiva nått sin kulmen drog Marais byggherrar till de västra delarna.
Under revolutionen i slutet av 1700-talet flydde de sista husgästerna och palatsen plundrades.
Allt som kunde associeras med "l´ancien régime" vandaliserades.

I salonger och gemak drog så småningom småindustrier in. Skjul slogs upp i palatsens parker och trädgårdar.
Innergårdar fylldes av plåtbaracker för lager och avfall.
Marais blev med tiden inte bara Paris utan också Frankrikes mest tättbefolkade område med landets lägsta levnadsstandard och högsta dödlighet.
På 1960-talet var botten nådd, och Marais sågs som en skamfläck på Pariskartan.
Dåvarande kulturministern fattade beslutet att Marais var väl värt en upprustning.

Nu

Marais åter exkluisivt befolkat, men på ett helt annat sätt jämfört med 1700-talet.
Nu är det mode- och inredningsbutiker, uteserveringar, restauranger och kulturinstitutioner som har tagit plats.

I hjärtat av Maraiskvarteret ligger Hôtel de Marle - Sveriges enda kulturhus i utlandet, Svenska institutet i Paris.