Lunds universitets kokbok

  • Bokrecension

Författare: 

Johan Stenström

Hur recenserar man en kokbok? Jo, det måste rimligen ske genom att man lagar dess mat.

Jag började på självaste julaftonen med att tillaga indisk mat: Daal med naan.

Indisk mat på julafton? Ja, varför inte när vår son och dotter är vegetarianer. Jag gjorde en senaps-gratinerad kålrot också (inte från boken), men den blev inte uppäten.

Lunds universitets kokbok är en underbar bok och en fantastisk kokbok. Här finns allt. Eller har det bara slumpat sig så att boken handlar om just mina favoriträtter?

Jag ska ta några exempel. Här finns recept på...

lax med hollandaisesås

saffransdoftande fisksoppa

cannelloni

flygande Jacob

lerpottasill

löksoppa

inkokt lax

kycklingwok med grönsaker

svamprisotto

ratatouille

köttbullar med potatismos och lingon

saltgurka

kokta rödbetor med chèvre

smördegsinbakad fläskfilé

rödvinssås

pytt i panna

gubbröra

pepparkakor

äppelkaka

blåbärspaj med vaniljsås

sorbet

fruktsallad

äppeltarte

Ja, det här var exempel på några av mina favoriträtter. Det är roligt att ha dem samlade på det här sättet.

 

Det finns många beröringspunkter mellan mig och boken. Det står t ex att läsa om ”Snäll av pepparkaka?” Jag håller själv föredrag om ”Pepparkakans historia”.  I boken om Lunds universitets kokbok får vi ett recept på Mormors pepparkakor och det är medförfattaren Sofie Westling som bl a tar upp forskningen om sambandet mellan blodsockernivåer och aggressivt beteende. Intressant läsning!

Medförfattaren Bengt Olle Bengtsson har skrivit kapitlet Mellan natur och kultur. Det är också något som jag har ägnat mig åt. Här berättar Bengt Olle Bengtsson om fårsvingel. Människor kan inte äta fårsvingel, men lamm och får kan. Därför föreslås en måltid på lamm där natur möter kultur, helt enkelt en antik måltid med genetisk anknytning. Man får förslag på hur man kan grilla lammet, vilken förrätt man kan äta medan man väntar på att grillningen ska bli klar, recept på kornmjölsbröd (som redan de gamla grekerna åt), förslag på efterrätt, vin men, även hur man kan klä sig.

Hur man lagar en gåsamiddag på Sydskånska nationen. För några år sedan lagade jag också en gåsmiddag med kocken Gunnar Forssell. Svartsoppa, gås och äppelkaka. Här i boken finns fantastiska bilder och det vattnas i munnen av svartsoppa med gåsleverkorv, rödkål, ugnsstekt gås, äppeltarte med rosmarin, vaniljsås och vitvinstoffee. Det senare har jag hittills aldrig smakat, men det måste jag göra.

Praktiska råd får vi också i boken. Ta t ex rödkålen – om det blir rödkål över kan den frysas och serveras till julskinkan!

Hela boken handlar om ceremoniella måltider och kan det bli mer aptitligare än sidorna 174 – 175, där tradition möter innovation i form av laxrullar, crostini, laxsallad i cocotte; sellerisoppa i kopp. Titta och njut!

Kapitlet som handlar om spex har också helt underbara recept. Varför inte göra sina hamburgare själv? Min favorit är ändå ryggbiff med Pomme Anna & rosépepparsås. Till dessert: Chokladtårta. Titta på bilderna!

Grönt te och blåbär – bra för hjärnan. Här är min koppling – Carl von Linné. Till Linnéjubiléet skrev jag en bok (Linnés dröm om svenskt te blev aldrig verklighet, 2007). Nu blev det ju inget svenskt te, men Patrik Brundin berättar i boken om Lunds universitets kokbok hur nyttigt det är med grönt te och här finns ett underbart recept på glass gjort på grönt te.

Kapitlet om efterrättens försvar tar upp någonting väldigt viktigt, nämligen belöningssystemet, som har sitt centrum i nucleus accumbens, en kärna i hypotalamus. För detta är även en vetenskaplig bok.

Den vackraste bilden är ändå den på violrotskakan med kanderade violblommor på sidan 137. Nu är vi inne på ämnet botanik. Den här kakan kommer jag garanterat att baka nu till påsk!

Läs också om haremsdamerna som åt buraholsblommor och började dofta viol, ja från alla kroppens utsöndringar.

Av Fredik Tersmeden får vi en historielektion. Hur och vad åt man på 1600-talet, under universitetets första år? Överflöd och återhållsamhet – hur gick det ihop?

 

Jag har aldrig varit på någon doktorspromotion, ej heller någon professorsinstallation, därför är det så roligt att få läsa om det.

 

Mitt sista nedslag i boken är från det forntida Uppåkra, 4 km söder om Lund. Här får vi ett recept på oxtunga eftersom inspirationen kom från fyndet av ett kranium av nötdjur där. Man kunde observera att skallen hade blivit styckad så att man lättare skulle kunna komma åt tungan. Här i boken serveras tungan med en lökröra och ugnsbakade rovor.

 

Definitivt en bok att ha både i kök och vardagsrum! Smaklig måltid.

 

ATLANTIS

Taggar: