Notiserna om Magnus Erikssons kröning 1336

  • Allmänt

Notiserna om Magnus Erikssons kröning 1336

Så lämpligt hamnade denna lilla bok i min brevlåda just nu.
Det är ett särtryck ur Historisk Tidskrift 1976 som jag köpt, skriven av Sven Axelson och har titeln ”Notiserna om Magnus Erikssons kröning 1336 och hans nederlag vid Gata 1365.”

Notisen om Magnus Erikssons kröning 1336 finns i årsboken 1160-1336. Den finns också i pamfletten Libellus de Magna Erici rege.

Årsboken

Årsboken 1160-1336 tillhör det äldre skiktet svenska annaler. Huvuddelen har tillkommit omkring 1310. Det är en pergamentshandskrift.
Mot slutet av 1300-talet hamnade handskriften i Vadstena kloster, där den kompletterades.
Årsboken förvaras nu i Uppsala Universitetsbibliotek. De löpande notiserna i årsboken sträcker sig från 1160-1320.
År 1336 har en notis lagts till. Den handlar om Magnus Erikssons kröning 1336.

Pamfletten

Pamfletten ”Libellus de Magno Erici rege” är nedskriven mellan 1365 och 1371 och förekommer i en handskrift från början av 1400-talet.
Den skildrar Magnus Erikssons regering mycket mörkt. Handskriften kommer från Vadstena kloster, men tillhör nu Uppsala Universitetsbibliotek.

Libell kommer från latinets libellus och betyder liten bok. Man kan kalla det för en är en smädesskrift.

Eftervärldens bild av Magnus Eriksson och hans drottning Blanka präglades länge av heliga Birgittas uppenbarelser och den här pamfletten. Båda framställer kungen som en lastbar och omoralisk person som styr sitt rike som en tyrann – pamfletten hävdar till och med att Magnus skall ha uppmanat Valdemar Atterdag att erövra både Skåne och Gotland.
I båda finns dessutom antydningar om att Magnus haft homosexuella förbindelser.
Han har fått öknamnet "Magnus Smek". Det har påståtts ha med hans homosexualitet att göra, men andra menar att det syftar på godtrogenhet.


Huvud i Trondheim som professor Jan Svanberg anser troligen föreställer Kung Magnus.

 

Följande är skrivet på latin:

Årsboken 1160-1336
MCCCXXXVI. Coronatus fuit dominus
Magnus rex in regem Swecie Noruegie
et Skanie Stokholmis in die Marie Magdalene.
Hic fuit filius domini Eriki ducis, qui
in turre fame periit, et nepos domini
Magni ladhalaas. Huius tempore floruit
Sancta Birgitta sponsa Christi et multa
reuelationes a Christo habuit pro illo rege
etcetera.

Libellus de Magno Erici rege
Anno domini MCCCXXXVI. Coronatus
fuit dominus Magnus rex in regem
Suecie Noruegie et Skanie
Stokholmis jn die Marie Magdalene.
Hic fuit filius domini Erici
ducis qui in turre fame periit.

Magnus Eriksson var son till hertig Erik Magnusson och den norska prinsessan Ingeborg Håkansdotter. Han var sonson till Magnus Ladulås. 1335 gifte han sig med med Blanka av Namur.


Kung Magnus på framsidan av Codex Aboensis av landslagen uppkallad efter honom, 1430-talet.

 

 

 
Drottning Blanka. Målning, okänd konstnär.
Nationalmuseum
 

 

Sommaren 1336 kröntes Magnus Eriksson och hans gemål i Stockholm, sannolikt i Storkyrkan men troligen inte av någon svensk präst utan — enligt den lybske krönikören Detmar — av biskop Engelbrekt av Dorpat. Ett påvebrev av 1338 antyder, att Magnus helst hade velat krönas i franciskanernas kyrka i Stockholm, numera Riddarholmskyrkan, där hans far och farfar begravts.

 

 
Gråbrödraklostret

Storkyrkan, eller som den då hette, Sankt Nicolai kyrka, har traditionellt fungerat som plats för kröning av Sveriges regenter. Magnus Eriksson och Blanka av Namur var de första som kröntes där.
Det var den 21 juli 1336.


Storkyrkan (Sankt Nikolai kyrka)

 

 
Storkyrkan, interiör från själakoret
Foto: Lennart af Petersens Stockholmskällan
 

Maria Magdalena kapell

Kung Magnus Eriksson uppförde Maria Magdalena kapell efter påvligt tillstånd sommaren 1347.
Det var den första kyrkobyggnaden på Södermalm i Stockholm. I dag ligger Maria Magdalena kyrka där.
Eftersom Maria Magdalena kapell började byggas först 1347 kan Maria Magdalen som visserligen nämns i ovanstående gamla texter inte vara platsen för Magnus Erikssons kröning.

 


Maria Magdalena kapell på Blodbadstavlan 1524

När Magnus Eriksson år 1336 kröntes till konung i Stockholm skänkte han, åt dominikanerorden, en tomt som hörde till kronan och som låg på stadsholmens södra del vid den gamla stadsmuren från 1200-talet. Där skulle svartbrödernas kloster byggas.


Svartbrödraklostrets källare. Murade valv från 1300-talet
Foto: Lennart af Petersens

 

Nedanstående länk är till Tommy Utterströms studie om Kungen i lagen, Umeå universitet, Institutionen för idé- och samhällsstudier

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:756206/FULLTEXT01.pdf

 

Här följer några av Tommy Utterströms tankar.

Landslagarna

Till Götalagarna hör de båda västgötalagarna samt östgötalagen.

Till Svealagarna hör upplandslagen, södermannalagen, västmannalagen, hälsingelagen och Dalalagen.

 

Magnus Erikssons Landslag

Magnus Erikssons landslag kom att bli den första gemensamma lagen för hela riket. Denna lag började utarbetas 1347. Lagen i sig började tas i bruk 1352.

Dock tog processen att införa lagen en lång tid. Det sista landskapet att anta lagen skulle bli Västergötland 1416.

 

Om kungens kröning

Kungaval

Sverige var under medeltiden ett valkungadöme, varför bestämmelser om hur kungen skall väljas finns i några av landskapslagarna samt i Magnus Erikssons landslag.
 

Kröning

I de lagarna som har anknytning till Svealandskapen finns tre varianter av lagstiftning som rör vigseln av kungen.

I Upplandslagen står att kungen skall vigas i Uppsala domkyrka efter att Eriksgata är riden därefter har kungen full rätt till sitt ämbete.

I Södermannalagen beskrivs kröningsproceduren ungefär likadant, men det står inte står någonting om var kungen skall vigas.

Det står heller inte utförligt att kröningen skall ske efter eriksgata.

Magnus Erikssons landslag skiljer sig däremot en aning från den procedur som finns i Upplandslagen och Södermannalagen.

Dels används både termen vigsel samt kröning. Men framförallt står det att vigsel och kröning skall ske i Uppsala, men det kompletteras med en bestämmelse om att kungen kan

låta sig vigas och krönas på den plats i landet som för tillfället passar.

Därutöver finns inget om att ceremonin ger kungen full rätt till sitt ämbete. Utan vigseln och kröningen tycks vara en ceremoni med främst ceremoniella funktioner.

Kyrkans företrädare tycks ha fått en mer tillbakaskjuten position. Det är troligt att detta snarare har att göra med en eventuell förskjutning i makt mellan kyrka och kung.

Med vigsel menas här när den blivande kungen vigs till sitt ämbete.

 

 

 

 

 

 

 

Taggar: