När började svenskarna tala svenska?

  • Allmänt

När började svenskarna tala svenska? Här kommer ett par språkprov.
Det är från två personer som var uppvuxna i Roslagen och tillhörde den absoluta överklassen.

Det första är en 1300-tals text och är skriven av heliga Birgitta:

Fyrst vil jae thik sighia, huru
thik äru andelik vnderstandilse
gifin sea oc höra. Sumi haftho
thän hälghanda, sua at the visto
timan – sum profetin saghe til
konungen: ”thän dagin koma
sändebothane” – o mange visto,
huat them skulle suaras, fyr
än the talatho.

Det är en del av hennes upprorsprogram mot kung Magnus Eriksson.

Vi kan förstå enstaka ord och formuleringar, men det är svårt att få något sammanhang.

 

Det andra är en 1500-tals text. Det är taget ur ett brev från Gustav Vasa till allmogen i Östergötland.

Och hafwer oss så tycht nyttogt och för en god ny sedwane
ware /… / att rijket förstärcht blifwe motte, medh welligt got
dugeligit krigzfolk, jtem medh wällige och sköne örligz skep,
thesslikest dråpelige bössor och wärier, hester, och andre
krigztilbehöriger, hwilkett icke gamul sedwane för oss warit
hafwe, förhåppendes ther igenom icke hafwa förtient någon
otak för sådane nye sedwaner.

Det innehåller en hel del ord och formuleringar som är svåra att förstå. Men vi begriper ändå vad det handlar om.

Men, det är nog ändå på 1400-talet som dagens svenska tal- och skriftspråk tar form. 1400-talet är det århundrade då språkutvecklingen går mycket fort.

När t ex Magnus Erikssons landslag från 1300-talets mitt skulle översättas till latin i slutet av 1400-talet, gör översättaren Ragvald Ingemundsson så många fel och det beror nog på att han inte riktigt förstod den 150 år gamla svenskan.

Svenskarna blir inte ett skrivande folk på 1400-talet, men de börjar synas i skrift samtidigt som talspråket omformas.

Det är 1400-talets klasskamp som gör sig gällande, när manvill fästa en del vardagliga händelser på papper, t ex enklare affärstransaktioner, småbråk, förtal, arrendevillkor.

När det gäller skriftspråket så kom det att användas på fler sätt under 1400-talet.

Före ca 1375 finns i stort sett lagar, en del legender, verslitteratur som Erikskrönikan, vissa juridiska handlingar och några gravskrifter bevarat av svensk skrift.

Även på 1400-talet finns den här typen av litteratur, men man kan spåra bredare folklager i den. Nya skrifter kommer till, t ex historieskrivning på prosa, prosaromaner (riddarhistorier), satirer, privatbrev, propagandavisor, fler räkenskaper och de domstolsprotokoll som kallas tänkeböcker.

Nu handlar det om noggrannare beskrivningar av konkreta samhällsförhållanden.

Här följer två exempel på texter ur tänkeböcker, Stockholms tänkebok och Arboga tänkebok.

Stockholms tänkebok den 27 april 1476:

Sabbato proximo ante festum beatorum apostorum Philippi
et Jacobi tha kom Jacob Pose, Joan Hanssons maagh, fore rettin,
kendes och tilstoodh, at han hadhe rättelighan och bestheligan
alla spisningenä och tunna trä, mynne och meer, hwat thet hälst war,
som Pedher Olsson kemmenären til sik anamadhe aff bardzsone,
tha hon kom heem aff Calmarna reesa.

(Söndagen närmast före de heliga apostlarna Philippus
och Jakobs fest då kom Jakob Posse, Johan Hanssons måg, för rätten,
och kände och tillstod att han hade rätteligen och bästeligen
hela spisningen och en tunna trä, varken mer eller mindre, vad det än var,
som Peder Olsson, kämnären tog till sig av barken
då hon kom hem från Kalmarresan.

Arboga stads tänkebok den 22 april 1476:

Neste manadagen æpthir dominicam quasimodogeniti.
  Eskil talade til ion benthson om nokot iærn som eskil hade
førth aath hanom oc sagde eskil ath thet sama iærnit var blanddath
loppo iærn medh sma iærnit oc var ther føre hindrath
tha sagde ion benthson var iærnit blandat tha hauffuir tw blandat thet
en aldregh giorde iak thet.

(Nästa måndagen efter söndagen efter påsk.
    Eskil talade till Jon Bentsson om något järn som Eskil hade
fört åt honom och sade Eskil att det samma järnet var blandat
loppejärn [ett järn av sämre kvalitet] med småjärnet och var därför inte godkänt.
Då sade Jon Bentsson: Var järnet blandat? Då har du blandat det,
men aldrig gjorde jag det.)

I Stockholms tänkebok handlar det om en tvist om en skeppslast. Skrivaren lånar från latinet och från lågtyskan. Facktermer som kämnär (skatteuppbördsman), bards (ett slags båt) och verbet anammade.

Arbogaskrivaren använder också latin, men inte lika mycket. Det är bara halva datumangivelsen som är på latin. Det är också färre lågtyska inslag, men de finns t ex loppejärn och hindra.
Skrivaren använder inte men, utan det gamla svenska en (än). Skrivaren litar mer till egna ord.

Det som kännetecknat 1400-talssvenskan är framför allt två saker:

  • böjningaaystemet förenklas
     
  • vi får en mängd nya ord

I fornsvenskan från det sena 1200-talets och det tidiga 1300-talets laghandskrifter fanns det väldigt gott om böjningsändelser.

T ex substantivet fisk böjdes

nominativ: fisker

genitiv: fisks

ackusativ: fisk

dativ: fiski

T ex pronomen du

nominativ: thu

genitiv: thin

ackusativ: thär

dativ: thik

T ex adjektivet ung

nominativ: unger

genitiv: ungs

ackusativ: ungan

dativ: ungum

De här böjningsformerna löstes upp på 1400-talet och de är kanske inte helt avslutade ännu.

Det var främst inom handel, hantverk och förvaltning som de nya orden hörde till som kom på 1400-talet. T ex köpa, räkna, kosta, verktyg, bräder, stad. De är alla senmedeltida ord.

Under 1400-talet får vi också en hel del nya s k formord, dvs ord som anger relationer mellan andra ord och det har att göra med att böjningsformerna försvinner.

Ett exempel: dativändelsen –om tas bort och då kan vi inte längre säga: Det är allom bekant utan vi sätter in en preposition i stället: Det är bekant för oss alla.

Under 1400-talet utsattes svenskan för ett starkt tryck från lågtyskan. Det var Hansans språk.

Lågtyskan stod mycket närmare svenskan än den vanliga tyskan. Man kan beskriva den som ett mellanting mellan holländska och danska.

Lågtyskan tränger inte bara in i yrkesbeteckningar som snickare, skomakare, skräddare, utan också för husgeråd, tallrik, kopp, gaffel, glas, fönster, spegel.

Ordbildningar med -aktig, -het, för- och be- kommer nu, t ex tjuvaktig, frihet, förvisa och bedöma.

Jag har hämtat fakta från Olle Josephsons artikel med samma namn. Olle Josephson, universitetslektor vid Institutionen för nordiska språk vid Stockholms universitet.

 

 

Dansa min docka, medan du är unger,
när du blir gammal, blir du så tunger.

Dansa min docka, medan du är unger,
när du blir gammal, så blir du tung.

Barnvisa av Alice Tegnér

 

 

 

 

 

 

 

 

Taggar: 


Fatal error: Declaration of RulesRuleUI::form(&$form, &$form_state, $options = Array) must be compatible with RulesActionContainerUI::form(&$form, &$form_state, $options = Array, $iterator = NULL) in /home/historiehuset/public_html/sites/all/modules/rules/ui/ui.plugins.inc on line 0