Modevecka i Paris

  • Allmänt

Haute couture och prêt-à-porter - vad är skillnaden?     

Modeskapare kommer och försvinner, men en del kommer tillbaka. Ett sådant modehus är Schiaparelli, som presenterades under haute couture-veckan i Paris i måndags. Schirapelli lanserade sitt modehus 1927, men stängde 1954. Nu har det återuppstått igen på 21, Place Vêndrome.

Haute couture är franska och betyder ungefär den högsta formen av sömnadskonst. Beteckningen har sina rötter i 1800-talet då modehusen föds i Paris Det handlar om ytterst exklusiva plagg som till största delen är handsydda i endast ett exemplar som sys upp efter beställning.
Termen Haute couture är skyddad i fransk lag, och ett äkta haute couture hus måste uppfylla vissa krav, bl a vara medlem i franska branschorganisationen Cambre syndicale de la haute couture, ha en konstnärlig ledare och minst 20 anställda. Dessutom måste man presentera minst 25 nya kreationer två gånger om året under modeveckan i Paris. Plaggen måste skapas för hand och för enskilda kunder.

Prêt-à-porter är också franska och betyder färdig att bära. Här är det konfektion, alltså förproducerat mode i massupplaga, även om kläderna säljs i lyxbutiker till höga priser. Prêt-à-porter begreppet föddes på 1960-talet, när London började konkurrera.

De som arbetar, modeskapare, sömmerskor, modellister, tecknare, tillskärare, proverskor, brodöser, mannekänger, alla har en oerhört hård arbetstakt hela året, för att kulminera vid årets två stora visningar.
Ordet midinette, för syflicka präglade hela kvarter i fattigare delar av Paris. Ordet är sammansatt av midi, som betyder klockan tolv på dagen och dinette. Ett 1500-talsord för liten måltid, egentligen dockmåltid.
Sömmerskornas arbetstid var lång och de åt sina medhavda smörgåsar på en bordshörna.

Charles Fredrick Worth la grunden till det modehantverk vi har i dag. Han var den förste som skapade fenomenet mode, med snabba växlingar.
Worth var en ung engelsman, som på 1840-talet flydde från juriststudierna och det viktorianska England för att söka sin lycka, som i Paris. Han tog plats som biträde hos herr Gagelin, som ägde en sidenfirma i Paris, och gifte sig dessutom med chefens dotter.

Han tänkte: ”Varför bara sälja tyg, varför inte sy upp ett antal klänningar av svärfars tyger?” Svärfar tyckte detta lät jättebra och lät den unge Worth etablera sin egen modefirma 1857, på rue de la Paix. Framgången steg Worth åt huvudet – men på rätt sätt.

I stället för att vänta på att kunderna skulle komma och beställa sina kläder hos honom, gjorde han sin första kollektion. Man kan säga att det var som en utställning. 

Nu hade den första modekollektionen sett dagens ljus. Worth resonerade vidare: ”Varför ska vi klä små trädockor, som vi gjort hittills, när det finns levande kvinnor att visa kläderna på?”
Madame Worth blev den första levande mannekängen i historien. Hon började med att visa sig i nya Worthkreationer på Operan, på boulevarderna, i salongerna, på vernissager, hästkapplöpningar. Överallt blev hon beundrad.

I dag motsvarar kanske detta Oscarsgalan. Där är haute couture plagg inte ovanliga, men det är inte säkert att den som bär plagget äger det!

Worth ville nu visa upp sina nya modeller för uppköpare och tidningsjournalister och då räckte det inte med Madame Wort. Då anställde han unga flickor för att visa kläderna. Nu hade ett nytt yrke fötts: mannekängen. Mannekäng är ett ord som kommer från det flamlädska manneken, som betyder ”liten man”. I franska språket har det fått behålla sin maskulina artikel, även när det är fråga om kvinnliga mannekänger.

Dockor hade det funnits sedan drottning Marie-Antoinettes tid. Hon kanske inte funderade så mycket på hur hon kunde stödja textilindustrin, men hon knuffade verkligen det parisiska modet framåt. När hon anställde modisten Rose Bertin som personlig hattmakerska, idag kanske vi skulle säga stylist, la hon grunden för Paris som couturens hemstad.

Rose Bertin tillverkade modedockor som skickades runt i Europa.
Det blev viktigt för de europeiska hoven och överklassen att få sina kläder uppsydda i Paris.

Taggar: