Maria Eleonora, Drottningen som sa nej

  • Bokrecension

Författare: 

Moa Matthis

Jag har läst många historiska böcker. Böcker om historia.

När man läser Moa Matthis skildring av historien kring Maria Eleonora är det som att lyfta av locket till Pandoras ask. Hon håller sig till andra källor än de tidigare historieskrivarna.

Om Maria Eleonora var en hysterika - både den svarta inramningen efter sorgen av Gustav II Adolf och att hon behöll hans hjärta i en ask - har ju alltid beskrivits tidigare som att det var något som var unikt för henne, och tecken på hennes galenskap. Men att detta i själva verket var något som förekom även vid andra hov, förstår vi nu.

Axel Oxenstierna, som också beskrivits som något unikt och som man har stor respekt för, börjar här framträda med andra sidor. Det är självklart att han har andra sidor, men det självklara hamnar inte alltid i historieböckerna. I boken får man också en annan bild av drottning Kristina.

Jag hoppas med Moa Matthis bok att det öppnas flera Pandoras askar, så att vi får en större källkritisk hållning och fler vinklar av historien. En sådan här bok om Maria Eleonora läser man inte bara en gång. Jag vill inte vänta med att läsa den en andra gång.

Albert Bonniers Förlag

Taggar: