Det är nog få som vet så mycket om franskt 1600-tal som Stig Strömholm. Han säger själv att han kanske vet mer om franskt 1600-tal än det århundrade han själv lever i. Jag är benägen att tro honom.

Att Ludvig XIV bara reste till Paris tre gånger kanske är svårare att förstå.Vi får en annan bild av historien än den vi kanske är vana vid. Stig Strömholm diskuterar i sin bok vad vi ska ha vår historia till. Han säger att om historien skall tjäna något syfte alls, måste den inte endast vara så sann som möjligt, utan också göras tillgänglig på ett sätt som medger ett minimum av överblick. Hans överblick över 1600-talets Frankrike går via kungar och meträsser, maktens män, men framför allt bygger skildringen på bilder ur periodens litteratur. Stig Strömholm placerar in denna litteratur i ett bredare sammanhang.

Vi möter förstås Dumas och de tre musketörerna, som författaren har en alldeles särskild relation till. Vi möter personer som Henrik IV, Ludvig XIII, Ludvig XIV, Richelieu, Mazarin m fl, men förutom personerna är det platserna Stig Strömholm beskriver som tilltalar mig allra mest, t ex Port-Royal. Ett tillstånd beskriver Stig Strömholm århundradet som dessutom betecknas av två begrepp: ordning och framsteg.

Vetenskapsakademien och Franska akademien bildades. Förhållandet mellan centralmakten och de lokala, provinsiella ständerna, stånds- och skråsamhället – ja, allt kommer i gungning. En framväxande ämbetsadel kom att innebära en utökad makt, men huvudrollen hade fortfarande kungen.De satt länge på tronen, kungarna. I Sverige regerade sex kungar under 1600-talet. I Frankrike tre. Dumas, Pascal gör sitt intåg och Stig Strömholm är vår ciceron. Han vägleder oss till deras tankar och levnadsöden, men hela tiden med kopplingen till nutiden, för förståelsens skull.

Vad blir då resultatet av att ha läst denna bok?
Jo, jag tänker "hålla salong" eller varför inte "hålla kabinett" hemma hos mig. Att "hålla salong" kommer av de rum som kallades "salonger" i den franska aristokratins praktfullt, men stelt möblerade representationsrum. De lämpade sig inte alls för lågmälda samtal. Många gånger tog värdinnan emot i sina sovrum! I den mindre glansfulla lärda världen motsvarades begreppet "hålla salong" av "hålla kabinett". Det betyder att man hemma hos sig tar emot bildade människor som vill samlas där för att föra ett lärt och angenämt samtal.

Det är så jag kan tänka mig att föra 1600-tals arvet vidare. Jag bjuder in till lärda samtal i mitt hem - dock inte till mitt sovrum!

ATLANTIS