Genvägar till historien - forts. Karl XII: Barbara Kirschenblatt - Gimblett om kopplingar mellan saker och ord

  • Allmänt

Om ny teknik som tillämpas på historien
DNA-analyser, kriminalteknik,
ansiktsrekonstruktioner m fl
presenterat i ett historiskt sammanhang

 
BARBARA KIRSCHENBLATT - GIMBLETT
 

DESTINATION CULTURE

När jag studerade etnologi på Stockholms universitet läste jag kurslitteratur av bland andra Barbro Klein och Barbara Kirschenblatt - Gimblett.

Barbara Kirschenblatt - Gimblett är University Professor, Department of Performance Studies, Tisch School of the Arts, New York City University, NY.

 

Att ställa ut kunskap

Barbara Kirschenblatt – Gimblett har skrivit boken ”Destination Culture”, som handlar om turism, muséer och världsarv.

Här kommer ett utdrag ur en artikel som Barbara Kirschenblatt - Gimblett har skrivit och som heter ”Performing Knowledge” där hon också skriver om Barbro Klein och kulknappen.

 

Barbara Kirschenblatt – Gimblett skriver:

---

Barbro Klein utforskar varför denna småsak, och sägnerna som försöker förklara den, skulle ha skapat en sådan uppståndelse.

---

Barbara Kirschenblatt – Gimblett har vandrat runt i det svenska historiska landskapet och utforskat museum, som liksom kulknappen, materialiserar kunskapen framförda i sägner.

Under sin vistelse, besökte hon fler än 25 museer i Sverige och Estland, träffade utställare och andra museitjänstemän och fortsatte att tänka på och skriva om historia och museiteori.

---

Barbara Kirschenblatt – Gimblett skriver att det är spekulation som producerar sägner och håller dem vid liv.

Knappen är en souvenir från skadan. Sådana souvenirer är grunden för vad som anses Sveriges första museum, Livrustkammaren.

Knappen, och skulle med rätta visas tillsammans med Karl XII:s  leriga kappa, tycker Barbara Kirschenblatt – Gimblett.

---

Tidigare besökare till Livrustkammaren är kända för att ha provat kungens blodiga utrustning från slaget.

1809 beskriver Sir Robert Ker Porter sitt möte med Karl XII:s handskar.

---

Efter att ha sprungit på ett hundratal, för mig ointressanta saker… öppnades en låda som innehöll kläderna som Kark XII burit dagen, som berövade hjälten hans liv…

---

när jag drog över min hand den handske som hade täckt hans, och den hade en riklig mängd blodfläckar…

---

Barbara Kirschenblatt – Gimblett anser att om kulknappen hade hittats strax efter att kungen dog, skulle den säkert ha blivit återförenad med de andra delarna av uniformen för att utgöra den mest uppmärksammade souveniren från skadan, tillsammans med hans blodfläckade handskar.

 

Barbara Kirschenblatt – Gimblett har också besökt Museum Gustavianum i Uppsala och sett det Augsburgska skåpet. Vidare såg hon Linnémuseet och Linnéträdgården och Anatomiska teatern även de i Uppsala.

Drottningholms slottsteater, Skokloster slott, Hallwylska Palatset och Vasamuseet hörde också till Barbara Kirschenblatt – Gimbletts museibesök. Om dessa har hon många synpunkter.

---

Hade knappen varit associerad med en person av lägre härkomst, även i ett tidigare århundrade, 1600-talet, t ex, så hade det varit precis ett sådant föremål som hade blivit insamlat för det spektakulära konstskåp som idag är utställt på museum Gustavianum i Uppsala.

Konstskåpet från Augsburg var en gåva från staden Augsburg till Gustav II Adolf år 1632 när han besökte staden.--- Mannen som hade fyllt skåpet med makalösa saker hette Philipp Hainhofer. Hainhofer skulle demonstrera skåpet och dess underbara innehåll för besökare – och faktiskt för dess nye ägare, den självaste svenske kungen.---

---

Efter Gustav II Adolf:s död i Lützen 1632, transporterades skåpet till Sverige. En kabinett-tillverkare, som bokstavligen kunde skåpet både ut- och invändigt, ansvarade för en såväl säker transport och skydd av skåpet och dess innehåll, som för demonstration av dess sinnrika konstruktion.

Kabinetttillverkaren stannade hos det svenska hovet till han dog, 23 år senare.

--- det här skåpet är ett mästerligt pussel. Det är så komplicerat---

---I dag, har skåpet blivit åtskiljt från sitt innehåll. Samlingarna har blivit flyttade och innehållet i skåpet är bara delar som ”blivit över”, därför ingen vet längre vad de hör till.---

Barbara Kirschenblatt – Gimblett avslutar med att om inte knappen hade blivit associerad med en kung hade den kanske hamnat i en samling som i konstskåpet, antingen i en tid då skåpet skapades på 1600-talet, eller senare. Hade den blivit hittad på 1800-talet, hade berättelserna som var associerade med den sörjt för grunden för en framtvingad utställning vid en av vaxkabinetten, som var så populära i Stockholm på den tiden.---

---

Barbara Kirschenblatt – Gimblett skriver också om mordet på Gustav III, att om mordet hade inträffat på 1600-talet istället för 1700-talet, hade lönnmordaren blivit utställd på den anatomiska teatern, som var klar vid Uppsala universitet 1663.

Precis som konstskåpet, skulle hans kropp blivit öppnad och delarna visats upp och förklarats

- hans anatomi demonstrerad. Inför närvaron av ungefär 200 åskådare, vilka inte bara var medicine studerande utan också allmänhet, skulle hans kropp blivit utsatt för kränkning av en allmän obsuktion och hans organ skickade runt för inspektion.

---

Om Drottningholms slottsteater skriver Barbara Kirschenblatt – Gimblett att det var som när knappen kastades bort, bara för att bli hittad 206 år senare, tack vare ouppmärksamhet, antingen avtagande intresse eller förbiseende av mode, som barockteatern vid Drottningholm, med dess kompletta scenmaskineri, överlevt intakt.---

---

Inte alla betydelsefulla föremål, samlingar och museum kommer av misstag eller avvisande. Några var formade i samtiden med ett öga mot framtiden.

Barbara Kirschenblatt – Gimblett menar Wrangels fantastiska vapensamling på Skokloster slott och Wilhelmina von Hallwyls antikvitetssamling.

 

---

Den icke färdigställda bankettsalen på Skokloster, så exakt, därför den inte är färdig, visar sig själv, säger Barbara Kirschenblatt – Gimblett, dess konstruktion och byggnadsteknik, komplett med verktyg och byggnadsställningar.

---

Det är ett fruset ögonblick av svensk 1600-tals historia.

---

Bankettsalen var inte bara ”ny”, vid den här tiden, den var "nyare än ny". Den var i ett tillstånd av tillblivelse.

Tiden har stannat upp och så har den förblivit i mer än 300 år.

---

Något liknande är fallet med Vasaskeppet, skeppet som sjönk 1628 några minuter efter sjösättningen.---

---

Som knappen, öppnar skeppet som sjönk upp utrymme av tvetydighet och spekulation som fortsätter att ge liv åt denna monumentala artefakt än idag.

---

De kasserade, omoderna eller glömda, de ofullbordade eller misslyckade och de skadade av kulor eller blod, alla dessa tvingar fram utställningar på grund av det särskilda sätt som de ställer ut kunskap.

De, som kulknappen, talar till skillnaden och kopplingarna mellan saker och ord.

 

Taggar: